Nr 4-5 2008

Om nanoteknologi

Nanoteknologi (ibland populärt kallat ”atomslöjd”) handlar om att på ett kontrollerat sätt hantera materia på skalan 100 nm (nanometer, 10-9 meter) eller mindre. För några år sedan kunde produkter marknadsföras med argumentet att de innehöll nanoteknologi, och det fanns förhoppningar om att material med önskvärda, närmast godtyckliga egenskaper kunde designas genom att på atom- eller molekylnivå bygga strukturer som skulle ge önskad funktionalitet. Problemet visade sig dock vara avsevärt svårare än så, och i vissa avseenden finns närmast oöverstigliga hinder (se t.ex. Dexter Johnson, Material by Design: Future Science or Science Fiction?, IEEE Spectrum, augusti 2007, för en bra översikt).

Arbetet med nanoteknologi bedrivs fortfarande på ett ad hoc-artat sätt. Nya material och strukturer upptäcks, ofta på ett slumpartat sätt; egenskaperna hos materialet fastställs, tillämpningar för dessa egenskaper söks, och man försöker avgöra huruvida det finns ett ”business case” för produkter med sådana tillämpningar. Det är avsevärt billigare med en metodik byggd på ”trial and error” än att mödosamt bygga ihop strukturer på atom- eller molekylnivå.

Det finns också mer fundamentala, vetenskapliga begränsningar. Vi saknar idag kunskap om hur en viss kravbild via datorsimuleringar skulle kunna omsättas till designade material, vi vet inte tillräckligt om hur egenskaper och funktioner gradvis uppstår när vi rör oss mot allt mer komplexa strukturer. Det finns också beräkningsmässiga problem: Även om vi hade en etablerad teori inom området så behövs datorer med tiopotenser större beräkningskraft för att kunna simulera och prediktera materialets egenskaper.

Oavsett tillvägagångssätt så kommer dock nanoteknologi att få avgörande betydelse för framtida militära system, t.ex. för soldatens kroppsskydd och för nya former av ammunition.

På återseende!

Gunnar Hult
Ordförande MTF