Nr 4-5 2007

Om civil/militär samverkan och samhällssäkerhet

Rent tekniskt så kan det militärtekniska området bidra med oerhört mycket som skulle kunna gagna det civila samhällets säkerhet. Militära sensorer på olika våglängder, datafusion och erfarenheterna av robusta och störtåliga system har fortfarande få motsvarigheter på den civila sidan. Nackdelen med en del av de militära systemen är att prestanda ibland vida överskrider vad de civila tillämpningarna kräver, och att prisbilden är sådan att de eventuella civila kunderna inte är i närheten av att kunna upphandla dessa system. Att omsätta militär teknik till civila tillämpningar handlar mycket om reducera kravbilden till ”good enough”, och att dramatiskt reducera kostnaden. De i många fall större volymerna på den civila marknaden kommer att driva kostnaderna nedåt.

Civil/militär samverkan är mycket berättigat ett av tidens modeord. Med ett hotbild som ter sig allt mer diffus, där det handlar om att skydda flöden av information, varor, människor och kapital, snarare än att försvara nationella gränser mot invasionshot, så ökar oklarheten om det är civila eller militära myndigheter som ytterst är ansvariga. I vissa länder så finns dessutom ett historiskt arv, t.ex. Sverige med händelserna i Ådalen 1931, som strikt separerar civila och militära ansvarsområden.

Ett större problem vad gäller civila tillämpningar av militär teknik gäller vem som egentligen är kunden, och om denna kund är beredd till dessa investeringar innan hotet upplevs som påtagligt. Bombattentaten i London i juli 2005 kunde klaras ut tack vare en tidigare genomförd massiv brittisk satsning på övervakningskameror. Hotmedvetandet var sannolikt avsevärt större i Storbritannien än i Norden p.g.a. engagemang i Mellanöstern och erfarenheter från konflikten på Nordirland. Samverkan mellan civila och militära delar av det brittiska samhället (departement, myndigheter, industri, forskningsorgan) synes ha fungerat väl.

I Sverige ser vi från försvarsmyndigheternas sida fram mot diskussioner med den nya, sammanslagna myndighet som uppstår ur de nuvarande Krisberedskapsmyndigheten, Räddningsverket och Styrelsen för psykologiskt försvar, men ytterst handlar det om politisk vilja att tillskjuta medel i preventivt syfte mot de nya hot som drabbar samhället – både dess civila och militära delar.

Hälsningar,

Gunnar Hult
Ordförande MTF