Nr 1 2009

Om utveckling/upphandling av försvarsmateriel.

Är utveckling och upphandling av försvarsmateriel förknippad med speciella svårigheter? (Robert N. Charette, What’s Wrong with Weapons Acquisitions?, IEEE Spectrum, Nov. 2008). Det kan ibland tyckas så, när man ser resultaten. Elaka personer definierar ett framgångsrikt militärt anskaffningsprojekt som ett ännu inte nedlagt projekt, istället för den mer gängse definitionen att uppfylla ställda förmågekrav inom givna tids- och kostnadsramar.

Det finns förvisso ett antal särdrag gällande militära utvecklings- och upphandlingsprojekt.

Processen är ofta politiserad, och handlar om röster och jobbtillfällen. Det råder brist på erfarna ingenjörer (i synnerhet systemingenjörer), projektledare och kontraktshandläggare. Leverantörer utför ibland sådant som borde göras av statliga myndigheter eller ministerier. Informationsteknologi och automation har inte på samma sätt som i den civila sektorn nyttjats för att hantera personalbrist.

Projekten ligger ofta på randen av vad som är tekniskt möjligt, och intecknar ofta en fortsatt snabb teknikutveckling, samtidigt som de långa ledtiderna gör att vissa komponenter kanske blir obsoleta redan under utvecklingsfasen. Jämför med bilindustrin: hur skulle vi idag designa och bygga en bil som börjar säljas om 15 år? Komplexiteten och sammankopplingen mellan olika system är enorm i de mer avancerade produkterna; det amerikanska Future Combat System innehåller t.ex. 95 miljoner rader programkod, hur skall detta verifieras?

Orealistiska kostnadsuppskattningar förekommer för att få igång programmet, när det sedan väl startat så kan det vara svårt att avsluta det.

Vad är botemedlet? Kanske en kombination av inkrementell förmågetillväxt, hårdare krav på att leverera operativ förmåga inom en angiven tidsperiod och hårdare krav på realistiska kostnadsuppskattningar. Men vi har en lång väg att vandra innan vi är där.

På återseende!

Gunnar Hult
Ordförande MTF