Nr 1 2008

Om att köpa försvarsmateriel ”från hyllan”

Sveriges överbefälhavare fastställde för ett år sedan en ny strategi för Försvarsmaktens materielförsörjning. Strategin innebär ett tydligt avsteg från den tidigare inriktningen, där Sverige av försörjningsstrategiska skäl föredrog att självt utveckla en rad nya och avancerade försvarssystem.

Strategin innebär att ny försvarsmateriel, i prioritetsordning, bör anskaffas genom
i) nyttjande av redan förrådshållen befintlig materiel
ii) inköp av på marknaden befintlig materiel, s.k. COTS (Commercially Off the Shelf) eller MOTS (Military Off the Shelf)
iii) utveckling av ny materiel i samverkan med andra aktörer (andra länder, andra svenska myndigheter, …) och
iv) utveckling av ny materiel lokalt hos ett i Sverige verksamt företag, utan samverkan med andra.
Notabelt är alltså att den utgångspunkt vi tidigare hade för vår framtagning av försvarsmateriel nu är det tillstånd där vi endast hamnar om alla andra alternativ är uttömda. Sverige går från att ha haft nästan stormaktsliknande ambitioner när det gäller produktion av avancerad försvarsmateriel till att vara ett mer ”normalt” europeiskt land med ökat fokus på konsumtion av på marknaden befintlig materiel.

Bakgrunden till strategin är förstås tankar om att det ur ett kostnadsperspektiv gällande materielens hela livscykel (Life Cycle Cost) är fördelaktigt att satsa på redan utvecklad, befintlig materiel. Detta får inte tolkas som att alla andra alternativ är uteslutna; om industrin kan övertyga den upphandlande myndigheten FMV om att nyutveckling är kostnadsmässigt fördelaktigt ur ett livscykelperspektiv, så kommer givetvis sådana alternativ att övervägas.

De svenska myndigheterna är väl medvetna om att tillämpningen av strategin kompliceras av andra omständigheter. För att kunna behålla kvalificerad personal hos industrier med vidareutvecklings- och vidmakthållandeåtaganden på befintlig materiel så måste dessa industrier tillföras ett antal nya utvecklingsuppdrag. För att vara en trovärdig och intressant partner i internationella samarbeten (EDA, LoI, NATO PFP, …) så måste Sverige visa på ett genuint intresse för nya utvecklingssatsningar.

Hälsningar,

Gunnar Hult
Ordförande MTF